En ynkelig visa jag önskar att sjunga
Med ande och själ, och med kropp och med tunga
Med hjärta och strupe, med hals och med ton
Om en som blev tokig i Zandahls kanon
Det var just en flicka som bodde på Söder
Hon mistat båd' fader och moder och bröder
För alla var gångna till himmelens zon
Precis som åt fanders med Zandahls kanon
Och flickan på Söder, hon hette Fredrika
Och plägade ofta i Dagbladet kika
En dag var hon inne hos hökarn i bo'n
Och då fick hon läsa om Zandahls kanon
Hon läste att den som sig ville begiva
Till Danviken skulle ett slughuvud bliva
Om blott man sig ställde och titta på bron
På båten som sprängdes av Zandahls kanon
Och flickan satt på sig den sötaste minen
Och koftan och kjolen och så krinolinen
Till Danviken tog hon sig sedan motion
Men såg varken båt eller Zandahls kanon
Si saken var den att mitt oppe i ståten
Så kom själva Fan och satt sig i båten
Och folket just därför i land måste ro'n
Sen gåvo de tusan i Zandahls kanon
När detta var gjort, börja mängden att hurra
Och sedan så gick det precis som en snurra
Att bära framåt uti likprocession
Hin Håle och båten och Zandahls kanon
Men flickan hon stannade vid hospitalet
Det var ju naturligt när allt var så galet
Och ännu så står hon och tittar från bron
Men slug blir hon aldrig på Zandahls kanon